Den nya kanonslupen baseras på ritningar utfärdade av båtarkitekten Fredrik Henrik af Chapman och gamla dokumentkällor från Svenska flottans ritningskontor. Skeppet byggdes med traditionella byggnadsmaterial och byggnadsmetoder på Sveaborgs varv, som fram till år 1808 fungerande som stödpunkt för Svenska skärgårdsflottans Sveaborgs eskader. Varvet verkar i dagsläget som central för traditionella båtar, där kulturhistoriskt värdefulla skepp restaureras och repareras.

Kanonslupen som ingick i Sveaborgs skärgårdsflotta var ett låggående, havsdugligt och vapenförsett fartyg, som kunde seglas och ros. Stommen på slupen var utrustad med två master och femton årpar. Stommens längd var 20 meter och bredden 4,5 meter och 50 man behövdes för att ro slupen. Kanonsluparna hade en avgörande betydelse under Gustav III:s krigstid (1788–1790) i havsslaget som ägde rum i Svensksund år 1790, som avslutades med en lysande vinst för den Svenska flottan.